divinemarie

Okej, blogga...som alla andra, klar man ska ha en blogg. en virituell dagbok...absolut! Meeen vaffan sitter här och konstaterar att jag inte fattar ett skit av inställningar och liknande... och ska man försöka göra sidan lite personlig och få den och passa min stil...ja då faaan dyker det upp rader av bokstäver och teckan...och vad gör man med dom??? Haha jag måste sätta mig in i det.

Så sitter man här igen, försöker vakna till med tio koppar kaffe och Rage Against The Machine, och jag vet, jag kunde legat kvar längre i sängen, men det var stört omöjligt å sova. Det är sånna tillfällen man önskade att man inte vaknade själv och istället för å yrvaket stappla upp låg kvar och myyyste hela morgonen.
Och satan vad kalla mina golv är!!! Dessutom hade kidzen stängt av några av elementen...Nice
Just ja... vem är jag? hmmm Jo Marie heter jag, har nått en mycket respektfull ålder, 30...30-årskris? Njae nee förutom att jag som är grymt höjdrädd kommit på att jag ska hoppa bungyjump i sommar så är det ingen större fara. Det handlar snarare om att börja göra det man vill för att livet ska bestå av lite roligare saker än jobb räkningar städning matlagning och tjata på ungarna :) Annars är 30 faktiskt en riktigt bra ålder...så nää jag hoppar å krisa, jag spar den tills jag blir 40 och är sunkgammal på riktigt ;)
Jag bor med mina 2 barn på halvtid, 2 pojkar 6 och  7 år gammla. Jag har separerat i maj och flyttat till en in åt helvetes för liten lägenhet i Sala. Och min eparation är en av de i märkligaste laget...det har varit slut mellan mig och mitt ex i två år, jag har varit separad i ett halvår men hunnit med två olika relationer som tillsammans varade 1,5 år...så då kan man tänka sig hur rörigt det har varit. Men nu börjar lugnet lägga sig, förutom att jag blir hysterisk emellanåt och drama florerar runt mig...
Och ibland funderar jag vad jag gör som lyckas hamna i varenda soppa som går och får mitt liv att lika en riktigt dålig dokusåpa... men jag kom fram till att det är alla andras fel... hehe allra helst då männens fel ;)
Näää men nu kommer jag försöka välja att hålla mig ifrån drama och soppor, mitt liv ska bli lugnt skönt organiserat och roligt...och jag inser själv att jag inte tror ett skit på det jag just skrev...
Men den infon räcker nog om mig... jag är inte intressantare än så

Idag så ska jag jobba en stund av dagen, vilket naturligtvis känns sunkigt som satan en lördag, meen jag går kortpass så jag biter ihop och står ut.
Sen har jag storslagna planer om en kväll då vi ska koka knäck, pyssla med tända ljus och julmusik, dricka glögg och det kommer spraka runt oss av julstämmning och harmoni.
Sen inser jag ju någon stans innerst inne att precis som varje år kommer knäcken bli för mjuka, harmonin kommer ersättas av mina rabiata älskade skitungars tjafs å gnäll och jag kommer bara längta tills jag äntligen får slänga dem i säng och njuta av lugnet...ååå i sekunden de somnar kommer jag på hur trist det är å sitta själv så då kommer jag komma på att jag saknar deras sällskap.
Det jag kan sakna är ngn vuxen att dela mina galna ideér om tex Martha Stewarts stuk på julen, någon som står ut med mina dagdrömmar och skrattar tillsammans med mig när inget blev som jag tänkt.
Men hellre själv med ett värde än två med bara gnäll

Så första blogginlägget gjort... Jag kan ju avslöja att inte ens jag själv är särskilt imponerad Men vem vet, det kanske tar sig ;)
Ha en underbar dag i det vinterkalla Sverige
Kram