divinemarie

Japp, så heter åkomman jag är sjukskriven för.
Det betyder att jag har blivit kidnappad av utomjordingar och ett foster har planterats inom mig. I alla fall är det så det låter på namnet. Egentligen betyder det något så simpelt som att jag har inlammation i musklerna i axeln och inte får belasta dem. Och får äta lite medicin samt sjukgymnastik...och ja sjukgymnastik får mig att tänka på Asta 87 år, men men nu bidde det min verklighet. Så numer kan ni förknippa sjukgymnastik med Marie 30 år...
Sjukskriven i två veckor...och genast känner jag mig väldigt ömklig och liten...Stackars mig!!!
Och naturligtvis gör namnet sjukskrivning att jag två timmar efter jag fått det på print känner mig nå så enormt rastlös. Hade det varit en vanlig ledighet så hade jag minsann bara mått gott, men det känns inte rätt att vara sjukskriven. Och än värre, det kommer kännas ännu mindre rätt när jag får min lön....Men ibland får man helt enkelt inte välja.
Och än värre...jag kommer inte kunna dra igång med Thaiboxningen förrän om 5-6 veckor enligt läkaren...jag som fått mina skydd!!! Och i smyg provat dem massa gånger här hemma som ett barn som fått en ny leksak...säg till ett barn att det sen inte får leka med den på massa veckor...lite den känslan är det.

Så här hemma går jag som på nålar...rastlös, lite nere och har en känsla av att det kommer mer. Får bara hoppas på att det som kommer är positivt. Jag menar, lite balans kan det allt vara. Fick jag negativa besked nu får det ju vägas upp av positiva tycker jag bestämmt! I och för sig har jag haft massa positiva grejer också på senare tid, men det finns några saker jag skulle vilja se en bättre mer permanent lösning på...så det kan väl snälla snälla komma nu när det kör ihop sig lite med mina planer! :) 

http://www.youtube.com/watch?v=oFtw8G5nSI4

Nämnde jag att jag stötte på en mycket spännande och rolig människa i lördags när jag var ute? Mmm det gjorde jag, men av 200 pers på ett ställe hittade jag på den jag kanske inte borde hitta på :)
Och jag måste bara erkänna att lite besviken är jag att han inte hört av sig, men å andra sidan är det väl helt klart bäst att han inte gör det. *S* Och jag har vetat hela tiden att han inte skulle göra det, för den min jag fick när han fick veta vad jag var var obetalbar! Men han hade något i alla fall. Och det tar jag med mig. Alla möten med människor ger något, så man får plocka de bra bitarna och le åt dem när man tänker tillbaka.

Tittat på film nu på kvällen, Sommaren med Göran. Den var faktiskt helt okej. Och nu småtittar jag på House. Jag bara tycker han är en helskön personlighet. Men är ändå glad att jag är en sån tönt som har för mycket hjärta istället för att vara som han. Men han är grym! Så mer personligheter till världen, tack!

Nu ska jag fortsätta med tv-tittandet, sen kura ihop mig med en tidning och tycka lite mer synd om stackars onda, ömma mig.
Sov gott
Kraaam