divinemarie

Igår kväll var jag så trött så min motivation låg endast i att komma tidigt i säng och sova som en prinsessa.
Meeen så blev det inte...jag blev bjuden på en sen middag! Så eftersom vi var kontinentala och käkade middag 22.30 tänkte vi att vi kör hela vägen på det och drack en eller två..eller fler glas vin till maten.
Jag slapp handla, laga och diska, ljuvligt!!! Tack!!


Började sent i morse som grädde på moset så jag sov ända till halv nio i morse:)
Och eftersom jag helt enkelt inte hunnit eller kommit ihåg att äta idag sitter jag nu uppkrupen i soffan framför tvn, kollar komedier och äter...pizza:) En inbakad calzone med skivor av mozzarellaost i, så gott så gott :) Kanske inte nyttigt...men wtf...who gives a shit?!!! Jag bara hoppas att fettet jag får i mig denna gång bestämmer sig för att landa i brösten istället för runt midjan ;)

Jag funderar att ta tag i språklärandet på allvar nu...pratade med Jensan om det tidigare. Och tja, spanskan kanske sitter kvar lite...och då måste man ju åka till ett spansktalande land för att öva :) Låter ju riktigt trevligt. Och om någon har en gitarr som de inte använder utan vill sälja så är jag mycket intresserad!

Sitter å tittar på How I met your mother, det är en komedi...men en av killarna är så förälskad i sin tjejkompis och säger inget. Undrar hur ofta det är så, Att man är intresserad, attraherad eller förälskad i någon. Längtar, drömmer, väntar, önskar, hoppas, men inget gör själva för att visa vad vi vill. Jag menar det värsta som kan hända är nej eller att det inte funkar, och det är väl inte så farligt? Det är så synd att man inte tar mod till sig och uttrycker vad man känner. Känslor har vi alla, och varför ska man skämmas eller vara blyg för så vackra känslor. Jag tar i alla fall inte illa vid mig om någon är attraherad eller facinerad av mig även om jag kanske inte är det tillbaka. Det är ju bara smickrande att en människa finner mig så intressant att de vill veta mer.
Mmm jag ska nog bli bättre på att visa människor att jag uppskattar dem på olika sätt.

Ödet leder den villige och släpper den ovillige
Det är vad rubriken betyder. Jag tror på ödet...jag tror inte att allt är förutbestämmt. Jag tror att vi kan välja att följa ödet eller att välja gå därifrån, då förändras ödet. Det kanske är för att jag vill tro på att allt har en mening. Jag vill tro på det för annars skulle det vara så mycket i livet som är rent utsagt meningslöst. Sååå jag sätter min tilltro till ödet, jag tänker bara följa med å se vad som sker. När det är tufft vet jag att det blir bättre men jag ska låta tiden och ödet ha sin gång. För ärligt vet jag inte själv riktigt åt vilket håll jag ska gå.

Lyssnade på musik med grannen igår...han spelade upp en jättevacker låt för mig...så till skillnad från rocken kommer här en vacker låt:
http://www.youtube.com/watch?v=2lLmYLw0WRI

Och när jag är på temat...en av de vackrast låtar jag vet:
http://www.youtube.com/watch?v=WIF4_Sm-rgQ

Sen har jag så svårt att förstå varför vissa människor är så dömande och trångsynta. Varför måste deras verklighet vara den rätta. Jag säger inte att jag alltid lyckas ha ett öppet sinne, men jag försöker. Jag försöker se ur andra perspektiv än mitt, jag försöker se att det finns en sanning för alla och jag har ingen rätt att säga att deras sanning är fel. Även om jag inte alltid håller med. Men folk måste få välja i sitt liv själva utan att jag fördömmer dem. De måste få chansen till lycka på det sätt de anser är bäst för dem själva. Jag önskar bara att de får bli lyckliga och att livet vill dem väl.

Näää nu har jag filosoferat klart för ikväll:)
Natti natti på er, tvn väntar på mig en stund
Kram