divinemarie

Nu har jag funderat igen...det är aldrig bra.
Jag tänker för mycket!
Men det är ett faktum, jag tänker massor.

Jag satt å funderade. En av mina vänner har idag fått sin sista behandling.
Hon har varit tuff som satan. Kämpat och tagit sig igenom det.
Inte klagat, funnits för sina vänner och för mig.
Jag kan alltid ringa, jag får alltid höra sanningen hur brutal den än är och vi hörs kontinuerligt.
Jag har vänner med förhållanden som är skit men kämpar.
Vänner jag kan ringa till och störtgråta, vara asförbannad, uttråkad eller bara skratta hysteriskt.
Berätta om allt, nästan i alla fall, som alltid finns där.
Som jag går ut med, tränar med, fikar med, kollar på film med, går på bio med, käkar med...ja gör allt med.
Vissa pratar jag med varje dag, vissa mer sällan men det är precis som det var igår.
Jag är så in i vassen tacksam för mina vänner.
Genom åren har jag flyttat och tappat vänner så och vissa har man bara valt bort över tid.
Det är så det funkar.

Men jag har en vän som jag inte vet hur sjutton jag ska bete mig med.
Det är en vän jag tycker mycket om. En rolig vän som jag kan prata med i timmar om absolut ingenting.
En vän som peppar när det behövs.
En vän som jag känt ett tag.
Meeen...om jag skickar ett sms får jag inget svar.
Och jag kan absolut inte ringa för att prata en stund...varken när jag är glad eller ledsen.
Vi gör ingenting tillsammans. Är jag uttråkad en kväll kan jag inte åka över.
Jag kan inte för att slippa äta ensam en kväll bjuda på mat.
Jag kan inte ringa och fråga om vi ska gå ut å ta en öl eller käka ute.
Vi umgås inte över huvudtaget.
Vi kanske stöter på varann ute en kväll, då hälsar vi pratar lite och sen skiljs åt. Vi tar inte en öl och skrattar och pratar i timmar då.
Om jag frågar hur det är är det alltid bra. Jag kan berätta om jag är nere, mår dåligt eller funderar på något.
Men det är inte samma åt andra hållet. För det finns väl ingen som är glad precis jämt? Alltid mår bra, och aldrig har en fundering över livet?
Såå då börjar ju jag fundera...är det vänskap? Eller är det tidsfördriv.
Att prata en stund på msn på kvällarna...
En vän kan man väl messa, eller ringa eller hitta på massa saker med. En vän kan man väl prata med...
Så är det en vän verkligen?

I alla fall. Min kropp är sliten idag så jag hoppade faktiskt träning.
Fyra dagar i rad är för mycket för mig ännu.
Det kommer nog, men ikväll lyssnade jag på min kropp och hoppade över träningen.
Dagen har varit...hmm ja efter lunch satt jag med ett gäng kolleger och hade tävling vem som först fick på sig latexhandskar i storlek small...jag är tjej, de karlar...vem tror ni vann! ;)
Sen utbildning...massa sitta stilla
Men jag och Mackan var iaf ute och gick på lunchen. Solen sken från en blå himmel och det var friskt. Alltid något. Annars har dagen varit ganska trist på något vis.
Jag behöver lite ledigt...tur jag har semester snart då.
Och imorgon får jag sällskap iaf så jag slipper äta själv :)
Ska laga middag, trevligt!!
Nej nu ska jag sluta fundera och bädda ner mig i soffan och hoppas jag hittar något tittbart.
Kram och till alla mina vänner...tack för att ni finns!

http://www.youtube.com/watch?v=EtGF2m102Wg