divinemarie

Sitter å tittar i almenackan över året som varit och minns. Ett år med mycket förändringar, ett tungt år. 
Januari jobbade jag massa övertid, träffade Jocke för första gången, var i Orsa och partade med Helena och gjorde klart Högskole kursen socialt arbete i kriminalvård.
Februari bara rullade förbi med födelsedagar, slalom, jobba och mina barn.
I mars bestämmde jag och Magnus att nu var det dags att leta lägenheter på allvar och flytta isär, och vi var överens om att Sala var det bästa stället att bo på, Anton fyllde sju och hade sin sista födelsedag i Vikhyttan.
April packade vi ett helt hus och sju år tillsammans. Fyllde släpvang på släpvagn med saker från vårt liv som åkte i soporna, resten delades och huset bestod av kartonger, ungarna bokades in på nya skolor.
Maj flyttade vi till Sala och ungarna började nya skolan och dagis.
Juni fick jag min lägenhet, jag firade min första midsommar utan barnen, det var begravning för en kollega till mig som fick oss alla att tänka två gånger på livet.
Juli hade jag äntligen semester, jag var på mitt första powermeet, jag bodde själv för första gången på åtta år och började rasa i vikt. Jag och ungarna var till Göteborg, bodde på hotell och var på Lisseberg.
I augusti fyllde jag 30, skolan började för mina älskade skitungar igen och semestern var slut, tillbaka på jobbet fick jag säkerhetsansvaret som funktionsansvar.
September började jag Thaiboxas.
Oktober fyllde Jacob sex, 112-kryssning med goa tjejer, skaffade barnvakt för å ge mig tid till Thaien
November fick jag veta att jag var en i mängden, gick vidare, vart gravid av mina minipiller.
December träffade jag en ny vän, hade min första jul ensam och nu är det nyår.

Under året har jag lärt känna nya människor, de flesta helt underbara människor, men också människor som inte längre finns kvar och som jag inte vill ha i mitt liv. Jag har förlorat kolleger, både p g a dödsfall och av andra skäl. Kolleger som jag saknar. Jag står för första gången på åtta år helt själv, det är lite skrämmande och jag har inte landat helt i det än. Men det kommer.
Det finns massa under året som varit som jag velat vara utan, men jag har också lärt mig av allt som skett. Men även bra saker har varit. Jag är äntligen snart nere i min målvikt, jag har hittat en träning som är grymt rolig, vänner som får mig skratta och tro på livet.
Så från 2010 tar jag med mig det bra, jag tar med mig träning, vänner och en tro på att livet blir bra. Jag lämnar allt tungt, jag hoppas på ett år med mycke skratt. Ett år som är mitt år, då mina innersta önskningar börjar infrias och visa sig. Då jag känner harmoni och lugn. Jag önskar att det här året blir ett år som mina barn känner mer stabilitet och börjar trivas på riktigt i Sala. Ett år då jag får chansen till nya saker, nya erfarenher, nya mål. Ett år av lycka:)
Så inför det nya året lovar jag mig själv att ta hand om de jag älskar, älska de som tar hand om mig, ta vara på alla tillfällen till utmaningar, en resa, fortsätta thaien, och alltid le hur tungt det än är.

Gott Nytt År!