divinemarie

Slog upp mina blå...solen lyser in genom mina tyvärr otvättade fönster...och det syns precis hur otvättade de är när solen envisas med att lysa på dem. Solen kan väl lysa precis som den gör, men hoppa över mina fönster tills jag hunnit med att putsa dem. Allt jag kände var en sprängande huvudvärk, riktigt illa. Kollade klockan på mobilen...jaha men åtta minuter över sex, sweet :) Ungarna var vakna så jag skickade Anton att hämta en treo åt mig.
Jacob kom å frågade om jag inte ville ha kaffe på sängen också, och tja jag är ju faktiskt inte särskilt nödbjudd;), fördelen med att ha en kaffemaskin som man bara behöver trycka på en knapp för att få kaffe ur.
När jag väl kommit ur sängen hasade jag ut i min morgonrock och satte mig på trappen i solen och drack mitt kaffe. Fåglarna kvittrade, det var bara en lätt bris och ljuvligt ljuvligt ljuvligt!

Efter frukost, dusch och morgonfix så åkte jag och mina ljuvliga små till stora staden Västerås. Mina barn skulle nämligen få shoppa lite kläder och vi hade bestämt att vi skulle besöka Max.

"Mamma, har du någonsin önskat att du kan känna på molnen?"
Har jag det? I min logiska hjärna så är ju inte molen fluffiga vita mjuka sköna utan fukt om jag inte missminner mig. Men kanske önskade jag mig det innan jag visste vad det var... Men min lilla Pajko vill minsann känna på molnen. Jag talade inte om vad moln är...rinte riktigt än, han kan väl få drömma liiite till om att känna på molnen innan han får inse att det kanske inte är något märkvärdigt alls. Lite magi kan man allt ha kvar i livet.
Och Anton vill bli pilot nu...från austronat till brevbärare, ja brevbärare ville han bli när jag talade om att han får jobba enormt hårt om han vill bli austronat...så då bytte han...till pilot. Jaja jag är säker på att han kan bli vad han vill bara han verkligen bestämmer sig och kämpar för det. Bilturen till Västerås blev i alla fall ett långt diskuterande av ormar, moln, jobb osv. osv.
Väl framme så hittade vi på lite grejs, jeans, tröjor, byxor...och till mina söners förtjusning:

Just det, kepsar och solglajjor. Det är de dom små liven är mest av allt nöjda med från vår shoppingtur.
Sen lite IKEA, jag gjorde av med hela 117 kronor...ujuj. Haha jag måste få gå i lugn och ro om jag ska kunna tänka där inne, så låter man mig inte fundera så blir det attans billigt...
Men jag kanske kanske köpten en llliiten väska åt mig...jag bara måsta!

Nu är vi alla fall hemma, mätta och belåtna. Ungarna är inne och trackar grannen, och jag sitter här och mummsar på jorgubbar och skriver, om ingenting som vanligt :)
Och jag tänkte på att det finns en viss skillnad på hur jag är på jobbet och privat.
Att jag nog på jobbet kan upplevas som väldigt hård, tuff, bestämd och drivande. Och javisst är det så. Jag måste vara sån, för jag är på jobbet. Jag är tuff, jag kan vara hård och jag är snabb i det mesta jag gör. För ibland finns inte utrymmet till att analysera sönder en situation på jobbet på samma sätt som det gör i det privata livet.
Jag blandar inte in min känslomässiga sida särskilt mycket, de kan säga till mig att de hatar mig och det rinner oftast av som vatten på en gås. För det gör mig inget. Men jag har ändå kvar min personlighet i allt det där, det är inget man klär av sig och lämnar hemma. Så jag skrattar mycket, jag skojar mycket, jag pratar på och donar och har mig. Och behöver det fixas fixar jag, och jag håller vad jag lovar. Och det gör att jag har bra kontakt med flertalet.
Sen gör jag ju missar ibland, säger grodor eller pratar före jag tänker...det händer, både privat och på jobbet.
Privat är jag lite mjukare, men bara lite ;) haha nää men jag är fortfarande väldigt rak privat också. Men...den stora skillnaden ligger i att jag tänker en hel massa, analyserar och faktiskt är väldigt känslig av mig. Det är det inte många som tror men så är det.
Sen har jag kolleger, de är också på jobbet och får anpassa sig därefter. Och attans vilket högt värde jag satt på mina kolleger jag har på huset. För trots deras dåliga sidor, deras missar, deras obetänksamhet...ja trots att vi alla gör fel emellanåt även på vårt jobb, eller trots att vi är olika så tillför de alla en viktig bit som gör att vi tillsammans går runt.
Synd bara att vissa tycker jag är så hård att jag är svår att komma och prata med, för jisses vad förvånade de skulle blivit om de visste att jag faktiskt tar åt mig av positiv och negativ kritik på ett uppskattande sätt.
Men men det kan man ju fundera över i det oändliga, och inte kommer jag bli klokare av det heller. Så jag låter det vara för nu.

http://www.youtube.com/watch?v=wfZb26IZq9w
Känner för att vara lite wild hehe, needå men man ska aldrig sluta busa och man ska nog inte anstränga sig så för att vara så normal. Inte jag i alla fall. Jag lever nu, och tja roligt tänkte jag försöka ha så långt det går.
Och just ja! Appropå roligt, om jag nu får semester på lördag så ska jag faktiskt träffa han som jag träffade på i Västerås förra veckan :) Det ser jag faktiskt fram emot, om än lite nervöst. Så jag hoppas semestern går igenom så vi kan planera något. :)
Jag jobbar ju sen på söndagen, men men som jag brukar resonera, man kan vara trött en dag på jobet, det är ingen större katastrof.
Nej nu ska jag ta med mig en tidning ut och en kopp kaffe och sätta mig i solen ett litet tag till innan det blir kväll.
Ha en rolig lördag
Kraam