Bekräftelse

Idag fastnade jag för Brittans låt, Womanaizer, lite skön är den allt. Texten är dessutom faktiskt bra. För nog finns det en hel hög män som tror de är guds gåva till kvinnorna och frotterar sig till höger och vänster med än den ena och än den andra. Men lite kan jag tycka det känns som om dessa män egentligen lider av enormt dåligt självförtroende...eller självkänsla kanske. För lite känns det som om det är en desperat jakt på bekräftelse. Och visst, finns väl ingen som inte behöver bekräftelse på att vi är vackra, duktiga, roliga och trevliga människor som andra vill vara nära. Det inkluderar såklart mig också. Men inte till vilket pris som helst. Ytlig bekräftelse av människor jag inte känner är trevligt, men det är också allt. Det betyder ju inget djupare och det är inte det jag får näring av och som får mig att växa och trivas med mig själv. Det är bekräftelsen från vänner, nära och kära som verkligen gör att man trivs med sig själv. Och det faktum att jag själv kan vara nöjd med det jobb jag gör, eller med hur jag är mot människor ikring mig. Att någon jag genuint tycker om säger att jag får dem att skratta och må bra är så mycket mer värt än att en snygg främling talar om att jag är vacker.
Och nu var jag dum...detta gäller inte bara män. Även kvinnor kan vara bekräftelseknarkare, och i jakten på bekräftelse missa att man sårar en massa, och då främst sig själv...
http://www.youtube.com/watch?v=lK3utZHIIJo


Nu börjar det kännas att vi går mot rätt sida av året. Det blir ljusare och ljusare på både morgonen och kvällen. Och idag har det varit enormt fint väder, om än lite kallt. I morse på väg till jobbet var solen blodröd och så vacker (tyvärr fångade inte bilderna färgen på solen). Och det var så fint väder på lunchen så jag passade på att vara ute en halvtimme. Så snart snart är våren här. Men jisses vilken blöt vår det läre bli!

I wake up to find myself
After all these years
And where all the time has gone
Still seems so unclear
'Cause there's no one else
Since I found you
I know it's been so hard
You should know

If I die tomorrow
As the minutes fade away
I can't remember
Have I said all I can say?
You're my everything
You make me feel so alive
If I die tomorrow
http://www.youtube.com/watch?v=bg2knMSq9sQ

Finns nog inga som skriver så vackra kärleksballader som rockband. Det är kärlek när den är som vackrast. Och kanske också som mest smärtsammast ibland. Men nog tänker man två gånger ibland när man lyssnar. Och ibland är man glad och bubblig och vill bara ha glad musik. Men ibland är det så skönt att bara sjunka ner i tankar, känslor. Ibland ler man och det känns riktigt bra, och ibland är det blandat med vemod. Men det finns ett så bra citat :
"Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls"
Och på gott och ont, det vi älskat kommer alltid finnas med på ett eller annat sätt:
"Vad vi en gång upplevt förlorar vi aldrig. Allt vad vi älskat blir en del av oss."

Såå dagen...arbetat, hem, lagat mat, gjort matsäck åt ungarna som ska till Västerås med skolan imorgon, packat väskor, nattat barn och nu sitter jag här. Jättetrött och slut, men nöjd med dagen! Har fått enormt mycket gjort på jobbet idag. Det känns alltid bra. Och det är en lika fullspäckad dag på jobbet imorgon. Dagarna går fort och man känner att man gjort ett bra jobb när man kommer hem. Det är en skön känsla. Sen är jag ju ledig på fredag <3

Nu ska jag ta en dusch, krypa i mjukisarna, halvslumra på soffan framför tvn innan jag gör kväll på riktigt. Imorgon bitti klockan 6 ringer klockan igen.
Och en ny dag med nya erfarenheter väntar.

Kraam





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0