kräfta
jodå jag är röd som en kräfta...på framsidan!!! Å vit på baksidan...supernice!!!
Men till imorgon har åtminstonde det röda lagt sig, men på stranden imorgon blir det till att sola baksidan...och smalbenen som solen på något vis missade idag.
Vaknade ruskigt tidigt imorse med tanke på att jag har ledig dag...och var äckligt pigg å glad.
Struttade upp och plockade lite, sen gjordes frukost för hela slanten som avnjöts i trädgården, ååå vad jag älskar sommar!!!
Sen påbörjade jag ogräsrensandet av trädgården, det finns en del om man säger så, eftersom ingen här rensar ogräs. Men jag är liiite för rastlös för att sitta i en solstol hela dagen så att ha lite rensning att pyssla med är ypperligt.
Sen har kaffesällskapen avbytt varandra idag. Björn, Magnus och sen Lotta. Och Lotta fick min kära kära bikini, eftersom hennes tuttar faktiskt passade i den och inte mina... :S
Så jag får dras med min turkosa trista ett tag till då...Fast jag ville ha en med dödskallar och blingbling:(
Sen kan jag säga att jag tycker Lotta har ruskigt fin kropp, skulle göra en hel del för att få byta...meeen jag får väl försöka hitta en rik jävel som renoverar upp mig ;)
SOOLAR!!!
Så när Lotta gått var det dags för mat, det bidde pannbiffar med mozzarellaost i som jag...GRILLADE, såklart ;)
Riktigt gott, och eftersom jag måste försöka gå ner några kilon så blev det sallad och fetaost till.
Och ingen efterrätt...
Sen ogräs, tvätt å disk...och städningen väntar...till imorgonbitti innan värmen slagit till.
Ska ju till stranden med Lotta, så jag tänkte steka pannkisar till lunch och ha med oss.
Så nu passar jag på å njuta i solen istället för tråkig städningen, den väntar tills vädret är tristare.
Sen har något så oerhört sorgligt hänt, en klasskamrat till mig har gått bort. Vi gick med varann från 5-års verksamheten till nian. En kille jag var väldigt förtjust i i mellanstadiet och som hade en otrolig karisma och utstrålning. Tänker på hans familj och på åren som varit. Vila i frid.
Så nu sitter jag och pratar i telefon med en gammal klasskompis, jag ska försöka att vi sju som han gick med i skolan alla år ska samla till en krans.
http://www.youtube.com/watch?v=E9n2IEFuNP8
Livet är inte lätt, inte för någon, det är upp och det är ner...och ibland känns det som om ingen tar emot när man känner att man faller.
Ibland önskar jag att livet var en film, och att nu var den delen i filmen då allt föll på plats, jag får allt jag ville ha och kärleken i mitt liv och lever lycklig i resten av våra liv :)
Men det är ingen film, utan det är här och nu :)
Och nu är faktiskt bra. Mycket håller på falla på plats och för första gången känner jag på rikigt att jag håller på att landa för första gången på två-tre år. Jag är ganska tillfreds även om det naturligtvis är vissa saker som kan bli bättre. Men jag känner mig stabilare och självständigare, och jag börjar våga tro på livet och lycka igen :)
Men nu ska jag ta in tvätten som hänger ute
Kram
