I skydd av mörkret

Jag slumrade till på soffan igår. Jag är sämre igen och det börjar på likna ett skämt. Jag har inte tid med att vara sjuk. Punkt slut.
Men vaknade till i alla fall vid sex-snåret, men fortfarande trött. Och nå så enormt sugen på något sött. Jag som inte ens varit sugen de senaste veckorna, var så sugen så jag höll på dö.
Men mycket strategiskt hade jag inte handlat hem något onyttigt, snacka om att man känner sig själv då. För hade det funnits hade jag slukat det!
Grannen kom in en stund och vi pratade lite om allt möjligt och drack kaffe.
Sen när han gick...sockersuget var kvar!
Så rotade igenom kylen, och jag har fantasi utan dess like när det behövs. Till exempel när kroppen kräver socker och jag inget har hemma

Så sent på kvällen ställer jag mig för att göra hemmagjord glass. Egentligen är jag inte så förtjust i glass, men jag bara måsta. Och när barnen inte är hemma så får jag slicka visparna!
Slicka visparna är liksom egentligen min grej. Men mina barn tror ju att det är deras grej, så när de är här får det vara deras grej.
Men nu var det min tur ;)
Sen var det bara att sätta sig å vänta på att skiten skulle frysa.
Kände mig lite skuldtyngd och karaktärslös där jag satt i soffan

Så när jag skamset satt i soffan och var bara slö så försvann suget äntligen. Så jag åt ingen glass....
Jag får spara den tills barnen kommer och låtsas att jag gjort den till dem.
Så jag gav upp.
Att sitta själv en lördag startar bara massa tankar i mig...funderingar om vad andra gör och med vilka.
Och så kan jag få impulsideer bara för att slippa vara själv.
 Men det är inte rätt skäl att vara med någon och det slutar aldrig fel.
Så jag gick å la mig! Klockan tio en lördag!
Och jag somnade direkt.
Sen drömde jag...en mardröm.
När jag vaknade till var hela min lägenhet ommöblerad. Allt var runtflyttat och stökigt. Precis varje liten grej var flyttad. Min telefon var utbytt mot en nyare, allt annat var precis rätt saker. Inget var stulet.
Och tillslut hittade jag i mobilen bevis på att det bara var några som visat mig vad de kunde göra, att jag skulle tiga om jag inte ville råka illa ut.
Det värsta med allt var att folk hade varit inne hos mig när jag sov.
När man är som sårbarast.
Inget försvar uppe, naken i en säng ovetandes.
Den känslan gjorde mig så arg, och naturligtvis skulle det inte skrämma mig till tystnad.
Sen vaknade jag...och det kändes så riktigt först när jag vaknade så ångesten låg på lur. 
Jag analyserade lite och tror minsann att lite av det handlar om min rädsla att blotta mig själv, att bli tagen vid ett tillfälle då fasaden inte är uppe. 

I alla fall så fick jag precis när jag vaknade sms. Så mardrömmen kunde läggas bakom med att messa lite med en vän. Hoppas det hjälpte lite. 


Imorgon är det alla hjärtans dag. Jag älskar den dagen egentligen.
 En liten påminnelse om att ta hand om alla vi älskar.
 Ja jag tolkar inte bara in partners, utan vänner och barn alla vi älskar helt enkelt.
 Kan bero på att egentligen är jag jättemycket för att uttrycka kärlek för människor med blommor, presenter, överraskningar, middagar och liknande.
När jag älskar blir jag lite löjlig..haha men hellre det än att inte kunna bekräfta och överraska. 
Men nu när jag varit sjuk orkar jag inte fixa till alla jag skulle vilja. Som att överraska alla mina vänner! Sen är det ju så att vissa vänner kanske inte skulle ta det rätt heller.
 Så pö om pö under våren ska jag hitta på något till alla som betyder något för att visa det. 

Så istället får jag fixa något mys med mina barn. 
Och liite kul skulle det vara att bli ihågkommen
Men får nog nöja mig med att mina barn kommer ihåg mig med en teckning. 
Dejtande och blommor får andra stå för imorgon. 

Nej nu ska jag duscha. Ska försöka orka åka till gymet sen. Men det blir mindre kondition och mer styrka eftersom att vara sjuk drar ner orken rejält. 
Ha en kanondag!


 http://www.youtube.com/watch?v=rYEDA3JcQqw


Kommentarer
Postat av: Silla

Egentligen borde det vara bäst att vara singel på alla hjärtans dag...För då får man ju blommor av MÅNGA o inte bara av en ;-)

mmmmslicka vispen e också mitt jobb när ingen ser..

2011-02-13 @ 21:31:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0